Såhär går det när man inte har ett måttband i närheten, jag virkade för långt!
Det kan tyckas vara ett oerhört slöseri att bara klippa av sådär istället för att repa upp det men tro mig när jag säger det, det gick inte! För att inte tappa förståndet beslöt jag mig för att klippa av, det var ångestskapande. Nu sitter jag här med en bit av virkningen som bara ligger på bordet och tittar på mig med en sviken blick. Försöker trösta mig med att om det mot förmodan skulle bli för lite garn så kan jag alltid repa upp det, hoppas innerligt att det inte behövs!
This is what happens when you do not use a measuring tape, I crocheted too much.
It might seem as somewhat of a waste to just cut it of as I have done but believe me, there was no chance that I would be able to frog it. I decided to cut it of so I would not loose my mind, oh the horror! Now, the piece I cut of lies on the table and looks disappointed, I have failed it. If I need more yarn I can always frog it but I dearly hope that that will not be the case.
No comments:
Post a Comment