Min stora hemlighet

Jag har en hemsk liten hemlighet, en sak jag gillar men hållit hemlig länge! Nu är det dags att kliva ur garn-garderoben och säga "-Jag spinner och jag står för det!" Detta är första gången jag spinner på nästan två år (gud vad länge sedan!) och takterna sitter fortfarande i!

Har kommit över lite kashmir/silke-blandning att spinna av och detta är mitt först försök. Går väldigt lätt att spinna, håller tyvärr lite för hårt i ullen så den klumpar sig men det ska jag väl kunna lära mig av med...

Självklart blev jag då sugen på att spinna olika färger så som jag sett många ull-band (tops) vara färgade i, kikade runt på etsy och såg helt fantastiska färgställningar. Men jag vill ju spinna i färg NU och då får man hitta på ett nytt sätt. Funderade ett tag på att färga egen ull men kände mig tveksam, tänk om det filtar sig? Då råkar jag se något som kallas pencil roving, vansinnigt likt lovikka tycker jag! Efter att ha lokaliserat ett nystan (3 sekunder senare), ryckt av en bit och separerat det lite så kan jag börja experimentet.

Och det gick faktiskt riktigt bra! Så här blev resultatet:

Nu funderar jag på att blanda lovikka av olika färger för mina vidare experiment, det skulle kunna bli riktigt roliga garner och är ett bra substitut när den spinnbara ullen är slut eller man inte kan få tag i sådan.

 Så här såg det ut när jag spann, vackert väder och en katt som sov bredvid (hon spann inte denna gång :P).

 

Gammalt projekt och så ett nytt!

Förra sommaren bloggade jag om ett halsband jag gjorde, det funkade perfekt ända tills jag skulle använda det för då gick det sönder! Limmet som höll samman själva halsbandet med hylsorna där de skulle sitta släppte gång på gång vilket fick mig att förstå att en annan lösning krävdes.

Det skulle förstås blivit mycket vackrare om jag antingen fått hylsorna att sitta fast från början eller löst problemet på detta sätt från början men gjort är gjort! Virkade en bit luftmaskor på varje ände och satte dit en knapp och knapphål. På så sätt kan jag åtminstone använda halsbandet istället för att det ska ligga i delar i en låda.

För några veckor sedan besökte jag en lågprisbutik som sålde förpackningar med 350 små säkerhetsnålar för 10 kr st, jag såg direkt detta halsband, köpte en förpackning och satte igång. Genom att lägga spiraldelen mot halsen, den tjockare delen utåt och två pärlor mellan varje bit av delarna så blir det ett perfekt runt halsband (att lägga 3 pärlor mellan kanske inte skulle vara så illa det heller...).

Först tänkte jag sätta de gröna pärlorna mellan säkerhetsnålarna men då blev halsbandet till en spiral så efter femtioelva försök så övergav jag detta och kilade fast de gröna pärlorna med 4, av samma små guldiga pärlor jag trätt mellan säkerhetsnålarna (o/9 tror jag det var), på nålbiten så att de inte skjutsar fram och åter när man bär det.

Som det syns på bilden så har jag en del säkerhetsnålar över, tänkte kanske göra ett till fast med röda pärlor om jag får tid. Detta är som ett första försök och jag har inte lagt många kronor på testet, det syns på ändarna bak på halsbandet som är blå (starkaste tråden jag har hemma råkade vara en typ av björntråd som var blå).

För att avsluta detta inlägg så visar jag en bild på säv, en typ av halvgräs som finns längs kusten här (om man har tur!). Den som plockades är mellan 1,2-2,3meter lång och används till att väva mattor med (efter att den torkats och blötts upp igen). Denna är plockat väldigt sent (en månad för sent tyvärr) men för att testväva med ska det väl gå... Blev helt betagen i de vackra gröna nyanser man ser på säven nu.

Strax på väg att varpa till ny väv, en spetsväv (40/2 vitt ullgarn), som jag funderar på att sticka spets runt om efter inspiration i Handwoven men mer om detta senare :D

Klart!

 Efter att jag plockat ner väven och lagt ifrån mig den inträffar detta! Katten dyker upp och lägger sig på den, som tur var på avigsidan... Hon har som en känsla för material och älskar att ligga på fina saker. Annars har jag mest syssla med sånt som händer på sommaren: släktbesök! Kakor har bakats samt ätits upp (förutom de jag gömde då :P).

Såhär ser alltså väven ut på rätsidan. Detta är en snutt med grönt som jag hittade på en kon, riktigt fin färg men var osäker på hur långt det skulle räcka. När sista biten var kvar så tänkte jag att det är nu eller aldrig och satte fart, fick ut ca 40-45 cm av det gröna (pressade ut det sista av varpen också, ingen kul vävning på slutet kan jag förtälja!). Men nu är väven nere och pressad så då återstår bara monteringen, vilket jag måste skjuta på tills andra delen till projektet är klar :D.

Nu vävs det igen

Nu sitter jag ute i skogen och väver som förr om åren, väven flyter på och jag börjar kunna trampordningen nu vilket är väldigt skönt. Tyvärr är det lite dåligt ljus där jag sitter nu (ingen el i stugan) så bilden blev lite fel i färgerna. Detta är min andra del i väven (första var mörkblå) och med lite beslutsamhet så ska jag nog lyckas väva några decimeter till så att det räcker till en stor mysig kudde :D. Funderar på vilken färg jag ska väva sedan, kanske svart för att vara lite häftig...


I övrigt så fortsätter jag läsa moderna klassiker och sticka i lediga stunder. Orenburgspetsen har övergått i del 3 med diamantformer och för varje del jag stickar så lär jag mig fler mönster utantill, längtar efter att få lära mig än fler mönster att sticka med denna teknik :D. Trots det tunna garnet och stickorna så flyger stickningen fram! Men till skillnad från spetsstickningen så går det lite trögare med denna:

Man skulle kunna tro att det skulle vara lättare och rätt så avkopplande att sticka med grövre nålar (stickor) än de jag stickar spetsen med men icke! Det är som att garnet (Palett) vrider upp snodden så att det blir som ett förgarn. All stickning handlar i grund och botten om teknik och vana och det är först nu jag börjar få känsla för denna.

Istället för att sticka rätstickning i kanter och ränder så gör jag mosstickning, det är så lätt att rätstickningen börjar se ut så ojämn. Sedan så har jag ej heller följt randningen enligt mönstret då jag under en utflykt upptäckte att jag ej hade mönstret med och istället beslöt mig för att improvisera. Men hur ränderna blir kan jag nog inte säga så mycket om förrän tröjan är klar men än så länge gillar jag vad jag ser :D.

Inte säga flaska

Solen skiner och då vattnet i staden jag besökte är förgiftat (inte så svårt att gissa vilken stad då...) så gäller det att ha med sig eget. Så där står man i stekheta staden, i klänning, och undrar var man ska ha flaskan med (då) fruset vatten då mobilen inte gillar så kraftiga temperaturväxlingar.

Vad göra? Jo man gör förstås ett fint justerbart flaskhandtag i läder!

Efter att på kvällen konsulterat en knopbok så köpte jag mig en läderrem på 1,25m längd (köpte 3m men använde 1,25m) och använde det behändiga ögonmåttet för att avgöra var jag skulle starta. Jag utgick från en trumpetstek som jag sedan flätade och fixade till så att början o slutet blev snyggare. När flätan var klar mätade jag upp så att båda ändarna blev lika långa, lade ena änden runt den andra läderänden och taglade samman så att en löpögla bildades och gjorde likadant med den andra änden på remmen som redan hade en ögla så att det bildades en ring mellan de två. När detta var klart så satte man bara flaskhalsen i öppningen och drog åt så att öglorna hamnade mittemot varandra (när de belastas lika så minskar risken för att man ska tappa flaskan).

Jag testade den på en vanlig 0.5 liters pet-flaska som man hittar överallt å det funkar jättebra, så länge flaskan har en liten krage så bör detta handtag funka. Köpte en fyrkantig läderrem som hade 1/3 tjocklek av handtaget jag ville ha, det kan vara bra att hålla detta i minnet... Tråden jag använt till att knyta så att läderöglor bildas är lintråd 35/2, knyppelgarn, som jag vaxat.

Den går fort att sno samman, jag gjorde denna (som är min första trumpetstek) på under 15 minuter när jag fikade med några kompisar på ett kondis. Handtaget är väldigt trevligt att hålla i och mycket mindre jobbigt än att hela tiden krampaktigt hålla i en flaska, för att inte tala om hur laid back och avslappnad man framstår då man håller i flaskan på detta sätt :D

Orenburgspets

Tjo flöjt!
Nu har dragit upp en väv idag och upptäckt ett ordentligt varpfel (skäms som en hund!) men efter lite jobb så var det löst :D. Det är i princip det jag gjort, det samt njutit av värmen som återkommit efter några dagars långkalling-användande...

Just nu läser jag Kvinnan i sjön samtidigt som jag stickar på min Orenburgsjal (2mm stickor och ett"20/2" ullgarn, men troligtvis lite tunnare), den trilskades lite i början men efter en del funderande så verkar den ha gett med sig. Mönstret blev bara fel när jag följde originalmönstret så det blev till att räkna litet och göra ett nytt försök. Det som syns nu ska strax övergå till ännu ett nytt spetsmönster och "hål-bården" ska fortsätta runt om hela mönstret (så att jag kan anpassa maskantalet till lämpligt mönster till mitten).

Koftan jag visade randningen på i föregående inlägg är nästan klar, bara några trådar att fästa så är allt klart men mer om det senare...

I morgon bär det av till stora staden för fika med vännerna och införskaffa lite saker som behövs. Bland annat måste jag köpa ett par sticknålar, 3mm, då jag hittade ett alldeles underbart litet mönster på en stor kofta i finska online-tidningen Ulla. Så efter lite detetkterande, en googleöversättning till engelska (den svenska blev helt obegriplig), lite hjälp från en bekant som behärskar det finska språket och en hel del fnissande åt felöversättningar så tror jag att jag kan ge mig i kast med det. Garnet är färdigt, mönstret är klart men stickorna fattas, gudars vad irriterande! Funderar starkt på att ta med mig ett garnnystan och mönstret så att jag så fort jag får tag i stickorna kan börja med uppläggningen, men det kanske skulle vara fräckt på vännerna som jag ska umgås med? Äh, jag tror jag gör så, det kan ju bli lite dötid innan och efter mötet så varför inte?