Hittade ett nytt sätt / Found a new way

Jag har stickat en hel del Lovikkavantar i mina dagar och därför har jag utvecklat en känsla för hur en vantavslutning ska se ut. Nu är alltså avslutet omarbetat och det har medfört att jag rev upp på första vanten och nu jobbar för fullt med att göra den nya versionen.

I've knitted a LOT of Lovikkamittens in my days and that have given me a feeling of how to make the top of the mitten. After making a better ending I couldn't stand my first one so I frogged it and started all over again (only the top!).

Lovikkavante / Lovikka-mitten

Stickar lovikkavantar av Natur uld och tycker det är riktigt trevligt garn att jobba med. Dock är det en aning tunnt så om du ska sticka ett par charmiga vantar av garnet så öka gärna ut vidden med en sisådär fyra maskor.

Men varför stickar jag egentligen lovikkavantar av ett så pass tunnt garn? Vanliga lovikkavantar är ofta stickade i ett väldigt grovt garn men hemma i norr, där jag lärde mig sticka sådana vantar, föredras det tunnare garnet. Jag hade turen att under senare år få möjligheten att sticka lovikkavantar av ett lokalspunnet garn och tro det eller ej men det var faktiskt inte så mycket grövre än Natur uld-garnet. Vantarna blir mycket lättare att använda och jobba i än vantar av det konventionella lovikkagarnet och så kommer det i många fler roliga färger än vitt, grått och svart :D.

Knitting a pair of lovikka-mittens from Natur uld-yarn and I think that it's a great yarn to knit mittens of. It's a bit thin so if you're planning to knit a pair of charming mittens with that yarn do add about four stitches (at least I did).

But why do I knit lovikka-mittens with this thin yarn? Usually lovikka-mittens is knitted with a thicker yarn but home in the north where I'm from, and where I learned how to knit this kind of mittens, the thinner yarn is preferred. I had the good fortune to be able to knit lovikka-mittens with a local-spun yarn and believe it or not it was not so much thicker than the Natur uld-yarn. The mittens becomes easier to work in outside and the yarn comes in a lot more colours than white, grey and black.

Min stora hemlighet

Jag har en hemsk liten hemlighet, en sak jag gillar men hållit hemlig länge! Nu är det dags att kliva ur garn-garderoben och säga "-Jag spinner och jag står för det!" Detta är första gången jag spinner på nästan två år (gud vad länge sedan!) och takterna sitter fortfarande i!

Har kommit över lite kashmir/silke-blandning att spinna av och detta är mitt först försök. Går väldigt lätt att spinna, håller tyvärr lite för hårt i ullen så den klumpar sig men det ska jag väl kunna lära mig av med...

Självklart blev jag då sugen på att spinna olika färger så som jag sett många ull-band (tops) vara färgade i, kikade runt på etsy och såg helt fantastiska färgställningar. Men jag vill ju spinna i färg NU och då får man hitta på ett nytt sätt. Funderade ett tag på att färga egen ull men kände mig tveksam, tänk om det filtar sig? Då råkar jag se något som kallas pencil roving, vansinnigt likt lovikka tycker jag! Efter att ha lokaliserat ett nystan (3 sekunder senare), ryckt av en bit och separerat det lite så kan jag börja experimentet.

Och det gick faktiskt riktigt bra! Så här blev resultatet:

Nu funderar jag på att blanda lovikka av olika färger för mina vidare experiment, det skulle kunna bli riktigt roliga garner och är ett bra substitut när den spinnbara ullen är slut eller man inte kan få tag i sådan.

 Så här såg det ut när jag spann, vackert väder och en katt som sov bredvid (hon spann inte denna gång :P).