Nu sitter jag ute i skogen och väver som förr om åren, väven flyter på och jag börjar kunna trampordningen nu vilket är väldigt skönt. Tyvärr är det lite dåligt ljus där jag sitter nu (ingen el i stugan) så bilden blev lite fel i färgerna. Detta är min andra del i väven (första var mörkblå) och med lite beslutsamhet så ska jag nog lyckas väva några decimeter till så att det räcker till en stor mysig kudde :D. Funderar på vilken färg jag ska väva sedan, kanske svart för att vara lite häftig...
I övrigt så fortsätter jag läsa moderna klassiker och sticka i lediga stunder. Orenburgspetsen har övergått i del 3 med diamantformer och för varje del jag stickar så lär jag mig fler mönster utantill, längtar efter att få lära mig än fler mönster att sticka med denna teknik :D. Trots det tunna garnet och stickorna så flyger stickningen fram! Men till skillnad från spetsstickningen så går det lite trögare med denna:
Man skulle kunna tro att det skulle vara lättare och rätt så avkopplande att sticka med grövre nålar (stickor) än de jag stickar spetsen med men icke! Det är som att garnet (Palett) vrider upp snodden så att det blir som ett förgarn. All stickning handlar i grund och botten om teknik och vana och det är först nu jag börjar få känsla för denna.Istället för att sticka rätstickning i kanter och ränder så gör jag mosstickning, det är så lätt att rätstickningen börjar se ut så ojämn. Sedan så har jag ej heller följt randningen enligt mönstret då jag under en utflykt upptäckte att jag ej hade mönstret med och istället beslöt mig för att improvisera. Men hur ränderna blir kan jag nog inte säga så mycket om förrän tröjan är klar men än så länge gillar jag vad jag ser :D.
No comments:
Post a Comment