Storfiskartröja / The lying fisherman

Koftan är klar sånär som på knapparna. Köpte några igår men självklart blev det en för lite så det får bli en resa till "knappbutiken" snart igen. Varför jag döpt den till storfiskartröjan är för att den har fruktansvärt långa armar och verkar säga: 'Jag lovar, fisken var SÅHÄR STOR!'.

Hade tänkt skriva om detta redan igår men i och med att jag lyckades med bravaden att hälla kokande vatten över min högerhand så tillbringade jag kvällen med handen i en hink med ljummet vatten. Det senaste året har jag hunnit med tre/fyra omgångar av att bränna mig så nu kan jag knepet. Ljummet vatten är bäst när man bränner sig med vatten då det kalla får porerna att stänga sig med det heta vattnet inuti och fortsätter bränna. Det blev lite bränn-ärr men jag kom betydligt bättre undan än förra året då båda händerna åkte dit (tog i en ugnsplåt med båda händerna, den var 275C varm så jag kunde inte använda händerna på flera dagar. Det var veckan innan min första uppsats skulle in...)

The cardigan is almost done, it would have been finished if I hadn't bought one button less then I need. Since I can't seem to sew them in place until I have all the buttons I'll have to wait until next trip to the "button-shop". I named this cardigan the lying fisherman because of the long sleeves, it seems to be saying: 'I promise, the fish was THIS BIG!'.

I was meaning to write this yesterday but I tipped boiling water on my right hand, I'm feeling really handy succeeding with that. The rest of the evening I had to hold my right hand in a bucket with lukewarm water. The last year I have done this three/four times so now I know how to treat burns. Lukewarm water is the best if you burnt yourself on hot water, cold water closes the pores and keeps the warm water inside the skin (and it keeps on damaging). I got some scars but It's way better than the last time when both hands got burnt (lifted an oven plate with both hands, it was 275C hot and I could not use my hands in days. It was the week before I had to turn in my first thesis...)